1 klass

Nu har min lilla flicka blivit stor. Hon har börjat första klass. Igår var det skolstart och alla nya ettor välkomnades på ett mycket fint och stämningsfull sätt. Alla klasser stod i ring på stora gräsmattan och ettorna vandrade dit med fiolmusik och fick sin plats i ringen. Sedan fick alla en och en gå ut till mitten, efter uppropat namn, och mottaga ett välkomnande och en blombukett. Vädret var underbart och solen sken från en klar himmel. Det var så jag faktiskt fick tårar i ögonen och får även nu när jag skriver detta. Det var nästan ett större ögonblick än när vi fick henne i Kina för sex år sedan. Usch vad tiden rullar snabbt. Snart har hon gått ut gymnasiet och flyttat hemifrån.

HJÄLP!!! STOPPA VÄRLDEN!!! JAG VILL HOPPA AV!!!

image16

Leif i uniform M/Ä

Då var det snart dags att klämma in sig en gammal härlig uniform som har några år på nacken. Vi ska spela på  Garnisonsmuseet på söndag och då ska den vara klar. Byxorna var utlagda i midjan av min föregångare (eller med största sannolikhet hans fru) med en stor kil för att skarva ihop tyget. Jag som numera är smärt i figuren får ta bort densamma och sy ihop till originalstorlek. Fodret i ärmen hade också gått sönder så jag hamnade med armen fel och kom aldrig ut där framme. Likaså hänger ena axelklaffen som en vissen tulipan.
image13
Det gör jag naturligtvis själv.

image14
Tyvärr hinner jag inte ordna till frisyren. Håret skulle faktiskt behöva klippas en aning för att det skall se snyggt ut.

image15
Män i uniform är ganska snyggt ändå ;-)

Mitt nya liv

I morgon börjar jag mitt nya liv. Upp 06.00 för en snabb frukost och sedan ut i nybygget. JAG MÅSTE BLI KLAR SNART. Det håller inte längre att sitta trångt med så mycket bråte och papper det medför när man är musiklärare, dirigent, arrangör och egenföretagare. Jag har insett att kvällar och helger inte blir något gjort på. Inte heller sommarledigheten, som jag bara ägnat en och en halv vecka till att spela, gjort något resultat. Inte en enda spik har jag slagit i på nybygget. Så; nu blir det andra bullar av.


Snart slut på sommaren

Då var man tillbaka i bloggens värld. Jag har ju inte varit särskilt flitig på att skriva men nu sak jag se om jag kan bättra mig lite granna.

Precis hemkommen från orkesterlägret är man lite lyrisk efter årets resultat. Det känns lovande inför vårt spelår som kommer. Det finns en stor potential bland årets musikanter och det beror främst på att det finns ett stort intresse att spela tillsammans i en blåsorkester samt naturligtvis också en stor kunskap. Endast fyra st. medlemmar lämnar orkestern i år vilket gör att vi med lätthet kan behålla bra repertoar från föregående år.

De nya musikanterna är varmt välkomna i vår gemenskap.

ONE BAND, ONE SOUND!!!

Stilstudie

Lördagar är städdag för mig och eftersom det är sommar går jag lite djupare i gömmorna och hittade ett par foton som jag glömt. En härlig stilstudie tagen under en konsert i Konserthusfoajén i oktober 2006.

image10


image11

© Foto Pär Sjösvärd

 


Hammock och Baden-baden på plats

Nu har jag njutit nästan två veckors sommarlov och verkligen kommit ner i varv. Igår fick jag dessutom hammocken och baden-badenstolen på plats. Nu kan jag lugnt luta mig tillbaka och lyssna på favoritprogrammet "Sommar" efter lunchen. Annars blir det mest att komma ifatt med diverse städning och sortering av året som varit.
Kerstin går i simskola så vi åker till "Tinnis" varje dag nu i två veckor. Sedan blir det nog stugan några dagar.

Sommaren är härlig

Provspelning

Nu har jag varit i Berwaldhallen och sökt arbete som trombinist i Radiosymfonikerna. Det var 27 sökande till slut (72 från början). Av dessa gick endast 5 vidare till andra omgången. Och tyvärr fanns inte jag bland dem. Vilken gång i ordningen jag provspelade vet jag inte. Säkert 40:e gången. AV dessa har faktiskt 3 resulterat i arbeten. Ett årsvikariat i Malmö Symfoniorkester samt två fasta anställningar i Umeå SInfonietta (nuvarande Norrlandsoperans Symfoniorkester) samt i Östgöta Blåsarsymfoniker. Samt åtskilliga som jag varit tvåa på.
De senaste åren har det gått lite sämre vid provspelningstillfälena. Fast det är ganska roligt. Och samtidigt är det ett bra sätt att hålla sig i form. Dagens prestation är jag nöjd med. Det har varit ett långsiktigt arbete ända sedan januari och det har gjort att jag är i jättebra spelform. Det har jag nytta av.


TROMBONEN FRAMFÖR ALLT


Nationaldagen

image9

Så har åter en nationaldag passerat, den 25:e i ordningen, sedan införandet 1983. Vi firar den bland annat till minne att vi 1809 antog regeringsformen som ligger till grund för det statsskick vi har idag. Fram till 1974 då den senaste antogs var den under sina sista år världens näst äldsta skrivna författning. Efter första världskriget tedde den sig ålderdomlig varför man insåg att den borde skrivas om. Man kan ju undra varför det skulle dröja nästan 60 år att omarbeta den.

När dagen blev helgdag fick jag en dag mindre ledigt varje år. Jag arbetar alltid på nationaldagen med Musikkåren men aldrig annandag pingst (om det inte föll sig så att det var den 6 juni. Kan annadag pingst ligga så sent?). Så jag gick back på det. Lite helg-OB visserligen. Det får man ju vara tacksam för.

MEN...
Måste det vara så himla traditionellt. Var är festen? Jag inser att vi inte kommer få samma drag som Norge. Fast där ska man ha klart för sig att gymnasisterna i avgångsklasserna står för mycket av farten i de så kallade "Russe-tågen". Rödrusser och blårusser som är klädda i overaller likt universitetsstuderande som springer omkring och har roligt.
Vårt firande i Linköping följer samma mönster år efter år. Först är det folkdansarna, sedan kör som sjunger fosterländska sånger. Efter det marscherar musikkåren och Livgrenadjärgruppens fanvakt in med föreningar som äger fana. (Militära frivilligorganisationer och hembygdsförening). Sedvanlig flagghissning som aldrig fungerar. Dessutom är flaggstängerna sneda. (Fult!!!) Högtidstal. Manskör som sjunger fosterländska sånger, flaggutdelning, nationalsång och sedan slut. Låter det kul?

Karl för sin Kilt

Tittade igenom TV-tablån på kvällen och insåg att jag missat min favoritserie från Skottland. Från den 8 maj har den tydligen pågått utan att jag anat det. Nu är det bara ett avsnitt kvar och det är det allra sista som gjorts. Sedan är den nedlagd.

Munblåsor

Är det inte typiskt?

När jag är i mitt livs form på min trombon får jag en blåsa innanför läppen så jag har inte kunnat spela på hela dagen. Det är mindre än tre dagar kvar till dagen D. Shit. Den måste vara borta senast i morgon kväll annars går det åt pipan på fredag.

Äggkastning 2

Angående vår obehagliga upplevelse på Valborgsmässoafton så har det uppmärksammats på många sätt. Dett fanns med på Dels Correns nätupplaga samt även Kvällspostens/Expressens nätupplaga. Och otaliga bloggar. Bland annat Sampes Blogg som till skillnad från oss tyckte det var väldigt komiskt. Efter diverse kommenterande på inlägget förstår jag hur han tänker (jag tror att det är en kille som har bloggen att döma av innehållet) och kan från en utomstående se viss komik. Jag tror att han innerst inne förstår oss också.

SM-Guld

Då var vi då hemma igen efter ett par dagars utflykt med orkestern. Vi var i Örebro och deltog i RUM-festovalen 2007 där vi dessutom tävlade i tre grenar för blåsorkester: Konsert, marsch och underhållning. Man utsåg en segrare i varje gren och en totalsegrare i alla tre tillsammans. Lunds Symphonic Band vann konserdelen, Mjölby vann marschen och vi vann underhållningstävlingen. Dessutom var vi den enda orkestern som ställde upp i alla tre grenarna. Det innebar att vi i och med detta vann trekampen utan något större motstånd. Det år synd att inte någon anna också deltog i alla tre varianterna. En blåsorkesters styrka ligger i att görra alltihopa och det tror jag att fler än vi är duktiga på.
image5
Inför avmarsch på Olof Palmes Torg

image7
Marsch över Slottstbron

image8
The Stars & Stripes forever

Blodomloppet

Mitt nya liv (eller egentligen min nya livsstil) som jag började i augusti kröntes kvällen den 31 maj med att jag deltog i Blodomloppet. Ett stort steg för mig som egentligen inte tycker om att röra på mig. Det började med pulspass på ITRIM. Bättre kosthållning och nu som förberedelser terränglöpning. Detta kom jag igång med väldigt sent. Har bara hunnit ett pass på 2,5 km samt ett på 5 i förra veckan och ett på 5 denna vecka. Ingen av femmorna har jag lyckats springa utan stopp.

I Blodomloppet lyckades jag springa oavbrutet hela vägen in i mål. Jag hade till och med ork över för spurt de sista 150 metrarna. Sluttid ca 31 minuter. Det är jag jättenöjd med. Det gick inte så fort då tempot var ganska lågt och det var svårt att springa om övriga deltagare. (Faktiskt sprang jag om hela tiden och blev omsprungen av väldigt få)

Vilken placering jag fick är ointressant. Den enda jag tävlade mot var mig själv och möjligen klockan.

Trombonelektion

I måndags gjorde jag något som jag inte gjort på många år. Efter att ha fegat länge och väl bestämde jag mig för att ta en trombonelektion. Känslan innan bestämmer sig är att det är pinsamt att spela upp för kollegor. Ja, jag kalla mig kollega även om vi just nu inte arbetar i samma branch. Väl uppe Stockholm träffar jag Håkan Björkman som är förste solotrombonist i Kungliga Hovkapellet. Jag fick en besöksbricka att sätta på tröjan och visades ner i de hemliga gångarna under orkesterdiket. Där följde två timmars undervisning. Inte pinsamt. Bara lärorikt och man gick därifrån med högt huvud och men ännu mera inskit och kunskap i trombonespelandets konst.

Tidigare har jag också spelat för duktiga lärare: Christian Lindberg behöver väl inte någon närmare presentation men för dem som undrar kan jag berätta att han är den bäste i världen, eller i alla fall värsta eliten. Det är en smaksak. Ian Bousgfield träffade jag när jag tillbringade en månad i London för ca 10 år sedan. Han är nu förstetrombonist i Wiener Philharmoniker. Ni kan se honom från Nyårskonserterna från Wien.

När man har förmånen att träffa så kompetenta lärare behöver man inte göra det så ofta. Det lever man länge på.


Trombonen framför allt


Man är och förblir en klåpare

Ett citat som min lärare på Musikhögskolan ofta använde. Tyvärr lite jantelag över detta. Igår var jag dock en klant i allra högsta grad.

Till helgen skall vi till Örebro med Linköpings Skolmusikkår och Maja som var med tidigare har flyttat till Norge och ville följa med om hon kunde. Det var ömsesidigt. Det gick ju naturligtvis inte så vi bestämde förra veckan att vi skulle SMS-bomba henne för att få henne att ändra tillvaron. Det är här det börjar gå snett: Eftersom inte så många har hennes nya norska nummer så lovade jag att skicka ett grupp-SMS med nummer och tidpunkt för attacken. TYVÄRR hade jag glömt att ta bort föremålet från listan. Visserligen hennes svenska nummer men hon kör tydligen dubbelt.
Jag fick mig ett gott skratt och hon uppskattade hälsningarna. Särskilt som hon låg hemma i körtelfeber och mådde dåligt.
Så kan det gå, om inte haspen är på.

Trombonefrossa

WOW...

125 nördar som hat ett mål gemensamt. Att spela & lyssna till fantastisk trombonemusik.

Där var några av världens främsta solister Michel Beqcuet, Chris Haulding och Stephan Schultz. Den sistnämnde är helt outstanding. Det är det bästa jag hört bland solister, alla kategorier. Till vardags spelar han i ,vad vissa anser vara, världens bästa orkester: Berlinfilharmonikerna. (Till vilken vi faktiskt exporterat en tubaist från Linköpings Musikskola och Skolmusikkåren). Får ni tillfälle att lyssna på honom så gör det, ni kommer inte att bli besvikna.

Själv fick jag den stora äran att vara med och uruppföra "Prelude & Polska" för 12 tromboner av professor Mogens Andresen från Köpenhamn. Dessutom lärde jag känna massor med nya vänner som är lika nördiga som jag. Tyvärr dröjer det ända tills nästa vår när nästa trombonfestival äger rum.

Trombonen framför allt
image7

Trombone WeekEnd

Här kommer något som inte hänt men som jag ser fram mot med glädje. I morgon (torsdag) åker jag till Ingesund, Arvika och skall tillsamman med ca 125 andra trombonenördar frossa i trombonmusik.

Dels ska jag själv undervisa både enskilt och i ensemble samt delta i den Skandinaviska Tromboneensemblen där vi ska uruppföra ett verk för 12 tromboner. Coolt!

Sedan är det jazzpubb varje kväll med härligt trombonesväng.

Darth Vader

... är ju en elaking. Här får han i alla fall på pumpen. Denna garvade jag bra åt:
http://www.youtube.com/watch?v=a8RZ_FCIFyo

Stumfilmen lever

Ett härligt bevis på att stumfilmen fortfarande håller kan man se här:
http://www.youtube.com/watch?v=8mBDQXWflbM

eller varför inte spana in en kollega till mig:
http://www.youtube.com/watch?v=O61Do03ZCjw

Det var bättre förr...

...brukar man ju säga och det beror nog på att man glömmer det tråkiga och kommer ihåg det roliga. I alla fall; jag hittade ett gammalt kasettband från två tävlingar år 2000 i Bournemoth, (varav vi vann en) och man blir så himla nostalgisk. På bandet hör man domaren kommentera efterhand som musiken går och eftersom det är i England är allting väldigt artigt. Kommentarerna är helt i sin ordning och jag har försökt att ta tillvara på dem efter åren och vad vi hela tiden får beröm för är vår klang och vår musikalitet. Det känns roligt att få vara ledare för ett sådant gäng. Både då och nu. Kvalitén skiftar ju med naturlighet under åren men det låter alltid bra om orkestern. Jag kanske inte är särskilt objektiv när jag fäller det omdömet men andra tycker ju det också så helt ute och cyklar är man väl ändå inte. Det låter bra om orkestern. Jag kommer nog att lägga ut dem på nätet så alla kan ta till sig.
Det är särskilt ett parti som som jag skrattade gott åt: Orkestern får kritik för en övergång som inte låter bra. Fast det är väldigt bra dirigerat och det är inte dirigentens fel menar domaren.

Jag har precis satt samman tävlingsprogrammet inför Örebro och jag är taggad till tändern och revanchlusten finns. Revanch behöver man ju faktiskt inte tala om, vi kom ju tvåa förra gången. Jag tror på framskjutande placering även denna gång. Paraden kommer att gå fint. Särskilt som vi spelar utantill. Underhållningskonserten kommer att dra poäng på mycket roande och oväntade inslag. Inomhuskonserten kommer också att gå bra tack vare det engagemang som finns bland musikanterna att göra ett bra jobb. Då är det skönt att leva.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0