Trombonelektion
I måndags gjorde jag något som jag inte gjort på många år. Efter att ha fegat länge och väl bestämde jag mig för att ta en trombonelektion. Känslan innan bestämmer sig är att det är pinsamt att spela upp för kollegor. Ja, jag kalla mig kollega även om vi just nu inte arbetar i samma branch. Väl uppe Stockholm träffar jag Håkan Björkman som är förste solotrombonist i Kungliga Hovkapellet. Jag fick en besöksbricka att sätta på tröjan och visades ner i de hemliga gångarna under orkesterdiket. Där följde två timmars undervisning. Inte pinsamt. Bara lärorikt och man gick därifrån med högt huvud och men ännu mera inskit och kunskap i trombonespelandets konst.
Tidigare har jag också spelat för duktiga lärare: Christian Lindberg behöver väl inte någon närmare presentation men för dem som undrar kan jag berätta att han är den bäste i världen, eller i alla fall värsta eliten. Det är en smaksak. Ian Bousgfield träffade jag när jag tillbringade en månad i London för ca 10 år sedan. Han är nu förstetrombonist i Wiener Philharmoniker. Ni kan se honom från Nyårskonserterna från Wien.
När man har förmånen att träffa så kompetenta lärare behöver man inte göra det så ofta. Det lever man länge på.
Trombonen framför allt
