Leif Wangin

...brukar man ju säga och det beror nog på att man glömmer det tråkiga och kommer ihåg det roliga. I alla fall; jag hittade ett gammalt kasettband från två tävlingar år 2000 i Bournemoth, (varav vi vann en) och man blir så himla nostalgisk. På bandet hör man domaren kommentera efterhand som musiken går och eftersom det är i England är allting väldigt artigt. Kommentarerna är helt i sin ordning och jag har försökt att ta tillvara på dem efter åren och vad vi hela tiden får beröm för är vår klang och vår musikalitet. Det känns roligt att få vara ledare för ett sådant gäng. Både då och nu. Kvalitén skiftar ju med naturlighet under åren men det låter alltid bra om orkestern. Jag kanske inte är särskilt objektiv när jag fäller det omdömet men andra tycker ju det också så helt ute och cyklar är man väl ändå inte. Det låter bra om orkestern. Jag kommer nog att lägga ut dem på nätet så alla kan ta till sig.
Det är särskilt ett parti som som jag skrattade gott åt: Orkestern får kritik för en övergång som inte låter bra. Fast det är väldigt bra dirigerat och det är inte dirigentens fel menar domaren.

Jag har precis satt samman tävlingsprogrammet inför Örebro och jag är taggad till tändern och revanchlusten finns. Revanch behöver man ju faktiskt inte tala om, vi kom ju tvåa förra gången. Jag tror på framskjutande placering även denna gång. Paraden kommer att gå fint. Särskilt som vi spelar utantill. Underhållningskonserten kommer att dra poäng på mycket roande och oväntade inslag. Inomhuskonserten kommer också att gå bra tack vare det engagemang som finns bland musikanterna att göra ett bra jobb. Då är det skönt att leva.