Leif Wangin

Ett citat som min lärare på Musikhögskolan ofta använde. Tyvärr lite jantelag över detta. Igår var jag dock en klant i allra högsta grad.

Till helgen skall vi till Örebro med Linköpings Skolmusikkår och Maja som var med tidigare har flyttat till Norge och ville följa med om hon kunde. Det var ömsesidigt. Det gick ju naturligtvis inte så vi bestämde förra veckan att vi skulle SMS-bomba henne för att få henne att ändra tillvaron. Det är här det börjar gå snett: Eftersom inte så många har hennes nya norska nummer så lovade jag att skicka ett grupp-SMS med nummer och tidpunkt för attacken. TYVÄRR hade jag glömt att ta bort föremålet från listan. Visserligen hennes svenska nummer men hon kör tydligen dubbelt.
Jag fick mig ett gott skratt och hon uppskattade hälsningarna. Särskilt som hon låg hemma i körtelfeber och mådde dåligt.
Så kan det gå, om inte haspen är på.

WOW...

125 nördar som hat ett mål gemensamt. Att spela & lyssna till fantastisk trombonemusik.

Där var några av världens främsta solister Michel Beqcuet, Chris Haulding och Stephan Schultz. Den sistnämnde är helt outstanding. Det är det bästa jag hört bland solister, alla kategorier. Till vardags spelar han i ,vad vissa anser vara, världens bästa orkester: Berlinfilharmonikerna. (Till vilken vi faktiskt exporterat en tubaist från Linköpings Musikskola och Skolmusikkåren). Får ni tillfälle att lyssna på honom så gör det, ni kommer inte att bli besvikna.

Själv fick jag den stora äran att vara med och uruppföra "Prelude & Polska" för 12 tromboner av professor Mogens Andresen från Köpenhamn. Dessutom lärde jag känna massor med nya vänner som är lika nördiga som jag. Tyvärr dröjer det ända tills nästa vår när nästa trombonfestival äger rum.

Trombonen framför allt

Här kommer något som inte hänt men som jag ser fram mot med glädje. I morgon (torsdag) åker jag till Ingesund, Arvika och skall tillsamman med ca 125 andra trombonenördar frossa i trombonmusik.

Dels ska jag själv undervisa både enskilt och i ensemble samt delta i den Skandinaviska Tromboneensemblen där vi ska uruppföra ett verk för 12 tromboner. Coolt!

Sedan är det jazzpubb varje kväll med härligt trombonesväng.

... är ju en elaking. Här får han i alla fall på pumpen. Denna garvade jag bra åt:
http://www.youtube.com/watch?v=a8RZ_FCIFyo

Ett härligt bevis på att stumfilmen fortfarande håller kan man se här:
http://www.youtube.com/watch?v=8mBDQXWflbM

eller varför inte spana in en kollega till mig:
http://www.youtube.com/watch?v=O61Do03ZCjw

...brukar man ju säga och det beror nog på att man glömmer det tråkiga och kommer ihåg det roliga. I alla fall; jag hittade ett gammalt kasettband från två tävlingar år 2000 i Bournemoth, (varav vi vann en) och man blir så himla nostalgisk. På bandet hör man domaren kommentera efterhand som musiken går och eftersom det är i England är allting väldigt artigt. Kommentarerna är helt i sin ordning och jag har försökt att ta tillvara på dem efter åren och vad vi hela tiden får beröm för är vår klang och vår musikalitet. Det känns roligt att få vara ledare för ett sådant gäng. Både då och nu. Kvalitén skiftar ju med naturlighet under åren men det låter alltid bra om orkestern. Jag kanske inte är särskilt objektiv när jag fäller det omdömet men andra tycker ju det också så helt ute och cyklar är man väl ändå inte. Det låter bra om orkestern. Jag kommer nog att lägga ut dem på nätet så alla kan ta till sig.
Det är särskilt ett parti som som jag skrattade gott åt: Orkestern får kritik för en övergång som inte låter bra. Fast det är väldigt bra dirigerat och det är inte dirigentens fel menar domaren.

Jag har precis satt samman tävlingsprogrammet inför Örebro och jag är taggad till tändern och revanchlusten finns. Revanch behöver man ju faktiskt inte tala om, vi kom ju tvåa förra gången. Jag tror på framskjutande placering även denna gång. Paraden kommer att gå fint. Särskilt som vi spelar utantill. Underhållningskonserten kommer att dra poäng på mycket roande och oväntade inslag. Inomhuskonserten kommer också att gå bra tack vare det engagemang som finns bland musikanterna att göra ett bra jobb. Då är det skönt att leva.

Igår (lördag) var vi och spelade lördagsmarsch i Norrköping. Vackert väder och mycket folk. Då trivs vi. För orkestermedlemmarna tror jag att det kul att få vara tillsammans, de har ju tillbringat ganska mycket tid tillsammans den senaste veckan. söndag 29 april (marschrep), 30 april (två konserter, inkl. äggbombardemang) 1 maj (två framträdanden) 2 maj (repetition) 5 maj (marsch i Norrköping) = 5 träffar på sju dagar. Det är detta som sammansvetsar gänget. Nu dröjer det ända tills nästa söndag tills de får ses igen. Hur skall de överleva?

Idag (söndag) hade vi övningsdag med Musikungdom Östergötland www.musikungdom.se på Malmen. Det var ett jättebra arbete som gjordes av de musikanter som var där. Men varför var inte Norrköpingsborna där? Var förbindelsen mellan Norrköping och Linköping avstängd? Lite synd med tanke på att nästa gång vi spelar tillsammans är det konsert. Den 27 maj kommer vi att spela i Söderköping.