1 klass
Nu har min lilla flicka blivit stor. Hon har börjat första klass. Igår var det skolstart och alla nya ettor välkomnades på ett mycket fint och stämningsfull sätt. Alla klasser stod i ring på stora gräsmattan och ettorna vandrade dit med fiolmusik och fick sin plats i ringen. Sedan fick alla en och en gå ut till mitten, efter uppropat namn, och mottaga ett välkomnande och en blombukett. Vädret var underbart och solen sken från en klar himmel. Det var så jag faktiskt fick tårar i ögonen och får även nu när jag skriver detta. Det var nästan ett större ögonblick än när vi fick henne i Kina för sex år sedan. Usch vad tiden rullar snabbt. Snart har hon gått ut gymnasiet och flyttat hemifrån.
HJÄLP!!! STOPPA VÄRLDEN!!! JAG VILL HOPPA AV!!!
Leif i uniform M/Ä
Då var det snart dags att klämma in sig en gammal härlig uniform som har några år på nacken. Vi ska spela på Garnisonsmuseet på söndag och då ska den vara klar. Byxorna var utlagda i midjan av min föregångare (eller med största sannolikhet hans fru) med en stor kil för att skarva ihop tyget. Jag som numera är smärt i figuren får ta bort densamma och sy ihop till originalstorlek. Fodret i ärmen hade också gått sönder så jag hamnade med armen fel och kom aldrig ut där framme. Likaså hänger ena axelklaffen som en vissen tulipan.
Det gör jag naturligtvis själv.
Män i uniform är ganska snyggt ändå ;-)
Tyvärr hinner jag inte ordna till frisyren. Håret skulle faktiskt behöva klippas en aning för att det skall se snyggt ut.
Män i uniform är ganska snyggt ändå ;-)
Mitt nya liv
I morgon börjar jag mitt nya liv. Upp 06.00 för en snabb frukost och sedan ut i nybygget. JAG MÅSTE BLI KLAR SNART. Det håller inte längre att sitta trångt med så mycket bråte och papper det medför när man är musiklärare, dirigent, arrangör och egenföretagare. Jag har insett att kvällar och helger inte blir något gjort på. Inte heller sommarledigheten, som jag bara ägnat en och en halv vecka till att spela, gjort något resultat. Inte en enda spik har jag slagit i på nybygget. Så; nu blir det andra bullar av.
Snart slut på sommaren
Då var man tillbaka i bloggens värld. Jag har ju inte varit särskilt flitig på att skriva men nu sak jag se om jag kan bättra mig lite granna.
Precis hemkommen från orkesterlägret är man lite lyrisk efter årets resultat. Det känns lovande inför vårt spelår som kommer. Det finns en stor potential bland årets musikanter och det beror främst på att det finns ett stort intresse att spela tillsammans i en blåsorkester samt naturligtvis också en stor kunskap. Endast fyra st. medlemmar lämnar orkestern i år vilket gör att vi med lätthet kan behålla bra repertoar från föregående år.
De nya musikanterna är varmt välkomna i vår gemenskap.
ONE BAND, ONE SOUND!!!
Precis hemkommen från orkesterlägret är man lite lyrisk efter årets resultat. Det känns lovande inför vårt spelår som kommer. Det finns en stor potential bland årets musikanter och det beror främst på att det finns ett stort intresse att spela tillsammans i en blåsorkester samt naturligtvis också en stor kunskap. Endast fyra st. medlemmar lämnar orkestern i år vilket gör att vi med lätthet kan behålla bra repertoar från föregående år.
De nya musikanterna är varmt välkomna i vår gemenskap.
ONE BAND, ONE SOUND!!!
