Lumpen
Idag för exakt 30 år sedan så ryckte vi in på Kungl. Södermanlands Regemente, P10, i Strängnäs. Många minnen finns kvar naturligtvis, men det jag minns mest är kamratskapen. Så här ung och fin var man då.
Med på bilden är från vänster:
Thomas Hulten, Michael Nordberg, Roger Hellman och så jag.
Observera den lilla tangorabatten eller snorbromsen under näsan på mig.
Scenkonstbolag?
Scenkonstbolag?
I morse tittade jag på webbTV från Linköpings Kommunfullmäktige. Paul Lindvalls svar i fullmäktige låter väldigt bra. Men ändå är jag väldigt skeptisk. Det kommer att medföra merkostnader för institutionerna att införa ett dylikt. Kostnader som respektive institution måste vara med att betala. Det innebär mindre verksamhet. Man lutar utredningen på att man sannolikt kan få mer bidrag från näringslivet i form av sponsring. Sannolikhet kan utfalla hur som helst. Minns Tage Danielssons monolog om Harrisburg.
Sanningen är att man har så strama ekonomier att man kan göra det man gör idag. Det finns inte utrymme för mer. Störst regional styrka och förankring har redan Östgötamusiken. Särskilt inom Barn & Ungdom.
Östgöta Blåsarsymfoniker (Tidigare Linköpings Blåsarsymfoniker före 1988) är världens äldsta blåsorkester och jämte Kungl. Hovkapellet en av världens äldsta kulturinstitutioner. Musikernas tjänster har sina anor från Gustav Vasas dagar nå man satte upp nationalstaten i mitten av 1500-talet. Man anställde trumslagare och pipare för signalgivning och underhållning för manskap och officerare.
Den lilla skara musiker som idag kämpar för sin överlevnad gör en väldigt viktig insats bland gamla och unga. Offentligt och internt. Att chansa på att göra en ny konstruktion istället för att tillföra ekonomi motsvarande kostnadsökningarna är riskfyllt. Östgötamusiken är minst bland de tre inblandade, vilket kommer att göra att man också kommer att ha minst röst.
För 100 år sedan fanns det 56 professionella blåsorkestrar i Sverige (30 inom infanteriet) inom det militära. För 50 år sedan fanns det 25 kvar. Idag finns det 3 inom försvaret och två civila. Linköping och Göteborg. I viss mån kanske även Gotland ibland.
Blåsorkestern behövs som förebild för våra barn och ungdomar. Nedmonteringen av de svenska blåsorkestrarna har minskat blåsmusicerandet bland unga. I en blåsorkester får alla plats att vara med. Spelsättet gör att du inte behöver vara jätteduktig för att få glädje av spelandet. I en symfoniorkester ställs det mycket högre krav på spelskicklighet. Jag menar inte att förringa spel i symfoniorkester, men för de allra flesta är inte den spelformen det som passar.
Linköping och Östergötland har fortfarande bra blåsorkesterverksamhet bland barn och vuxna amatörer. Det har vi bland annat Östgötamusiken att tacka för. Samt att försvarsmaktens alla tre musikkårer återkommer att göra konserter i Linköping.
I morse tittade jag på webbTV från Linköpings Kommunfullmäktige. Paul Lindvalls svar i fullmäktige låter väldigt bra. Men ändå är jag väldigt skeptisk. Det kommer att medföra merkostnader för institutionerna att införa ett dylikt. Kostnader som respektive institution måste vara med att betala. Det innebär mindre verksamhet. Man lutar utredningen på att man sannolikt kan få mer bidrag från näringslivet i form av sponsring. Sannolikhet kan utfalla hur som helst. Minns Tage Danielssons monolog om Harrisburg.
Sanningen är att man har så strama ekonomier att man kan göra det man gör idag. Det finns inte utrymme för mer. Störst regional styrka och förankring har redan Östgötamusiken. Särskilt inom Barn & Ungdom.
Östgöta Blåsarsymfoniker (Tidigare Linköpings Blåsarsymfoniker före 1988) är världens äldsta blåsorkester och jämte Kungl. Hovkapellet en av världens äldsta kulturinstitutioner. Musikernas tjänster har sina anor från Gustav Vasas dagar nå man satte upp nationalstaten i mitten av 1500-talet. Man anställde trumslagare och pipare för signalgivning och underhållning för manskap och officerare.
Den lilla skara musiker som idag kämpar för sin överlevnad gör en väldigt viktig insats bland gamla och unga. Offentligt och internt. Att chansa på att göra en ny konstruktion istället för att tillföra ekonomi motsvarande kostnadsökningarna är riskfyllt. Östgötamusiken är minst bland de tre inblandade, vilket kommer att göra att man också kommer att ha minst röst.
För 100 år sedan fanns det 56 professionella blåsorkestrar i Sverige (30 inom infanteriet) inom det militära. För 50 år sedan fanns det 25 kvar. Idag finns det 3 inom försvaret och två civila. Linköping och Göteborg. I viss mån kanske även Gotland ibland.
Blåsorkestern behövs som förebild för våra barn och ungdomar. Nedmonteringen av de svenska blåsorkestrarna har minskat blåsmusicerandet bland unga. I en blåsorkester får alla plats att vara med. Spelsättet gör att du inte behöver vara jätteduktig för att få glädje av spelandet. I en symfoniorkester ställs det mycket högre krav på spelskicklighet. Jag menar inte att förringa spel i symfoniorkester, men för de allra flesta är inte den spelformen det som passar.
Linköping och Östergötland har fortfarande bra blåsorkesterverksamhet bland barn och vuxna amatörer. Det har vi bland annat Östgötamusiken att tacka för. Samt att försvarsmaktens alla tre musikkårer återkommer att göra konserter i Linköping.
Ska jag börja blogga igen?
Idag fick jag faktiskt uppmaningen att börja blogga igen. Kanske enklare med Twitter, Instagram och Facebook. Fast detta är ju mer bestående på något vis. Jag lovar inget, men jag ska försöka. Jag kommer naturligtvis att här framföra mina högst personliga åsikter. Vill du dela eller bemöta dessa är du välkommen.
