Leif Wangin

Lördagar är städdag för mig och eftersom det är sommar går jag lite djupare i gömmorna och hittade ett par foton som jag glömt. En härlig stilstudie tagen under en konsert i Konserthusfoajén i oktober 2006.

© Foto Pär Sjösvärd

 

Nu har jag njutit nästan två veckors sommarlov och verkligen kommit ner i varv. Igår fick jag dessutom hammocken och baden-badenstolen på plats. Nu kan jag lugnt luta mig tillbaka och lyssna på favoritprogrammet "Sommar" efter lunchen. Annars blir det mest att komma ifatt med diverse städning och sortering av året som varit.
Kerstin går i simskola så vi åker till "Tinnis" varje dag nu i två veckor. Sedan blir det nog stugan några dagar.

Sommaren är härlig

Så har åter en nationaldag passerat, den 25:e i ordningen, sedan införandet 1983. Vi firar den bland annat till minne att vi 1809 antog regeringsformen som ligger till grund för det statsskick vi har idag. Fram till 1974 då den senaste antogs var den under sina sista år världens näst äldsta skrivna författning. Efter första världskriget tedde den sig ålderdomlig varför man insåg att den borde skrivas om. Man kan ju undra varför det skulle dröja nästan 60 år att omarbeta den.

När dagen blev helgdag fick jag en dag mindre ledigt varje år. Jag arbetar alltid på nationaldagen med Musikkåren men aldrig annandag pingst (om det inte föll sig så att det var den 6 juni. Kan annadag pingst ligga så sent?). Så jag gick back på det. Lite helg-OB visserligen. Det får man ju vara tacksam för.

MEN...
Måste det vara så himla traditionellt. Var är festen? Jag inser att vi inte kommer få samma drag som Norge. Fast där ska man ha klart för sig att gymnasisterna i avgångsklasserna står för mycket av farten i de så kallade "Russe-tågen". Rödrusser och blårusser som är klädda i overaller likt universitetsstuderande som springer omkring och har roligt.
Vårt firande i Linköping följer samma mönster år efter år. Först är det folkdansarna, sedan kör som sjunger fosterländska sånger. Efter det marscherar musikkåren och Livgrenadjärgruppens fanvakt in med föreningar som äger fana. (Militära frivilligorganisationer och hembygdsförening). Sedvanlig flagghissning som aldrig fungerar. Dessutom är flaggstängerna sneda. (Fult!!!) Högtidstal. Manskör som sjunger fosterländska sånger, flaggutdelning, nationalsång och sedan slut. Låter det kul?

Tittade igenom TV-tablån på kvällen och insåg att jag missat min favoritserie från Skottland. Från den 8 maj har den tydligen pågått utan att jag anat det. Nu är det bara ett avsnitt kvar och det är det allra sista som gjorts. Sedan är den nedlagd.

Är det inte typiskt?

När jag är i mitt livs form på min trombon får jag en blåsa innanför läppen så jag har inte kunnat spela på hela dagen. Det är mindre än tre dagar kvar till dagen D. Shit. Den måste vara borta senast i morgon kväll annars går det åt pipan på fredag.

Angående vår obehagliga upplevelse på Valborgsmässoafton så har det uppmärksammats på många sätt. Dett fanns med på Dels Correns nätupplaga samt även Kvällspostens/Expressens nätupplaga. Och otaliga bloggar. Bland annat Sampes Blogg som till skillnad från oss tyckte det var väldigt komiskt. Efter diverse kommenterande på inlägget förstår jag hur han tänker (jag tror att det är en kille som har bloggen att döma av innehållet) och kan från en utomstående se viss komik. Jag tror att han innerst inne förstår oss också.

Då var vi då hemma igen efter ett par dagars utflykt med orkestern. Vi var i Örebro och deltog i RUM-festovalen 2007 där vi dessutom tävlade i tre grenar för blåsorkester: Konsert, marsch och underhållning. Man utsåg en segrare i varje gren och en totalsegrare i alla tre tillsammans. Lunds Symphonic Band vann konserdelen, Mjölby vann marschen och vi vann underhållningstävlingen. Dessutom var vi den enda orkestern som ställde upp i alla tre grenarna. Det innebar att vi i och med detta vann trekampen utan något större motstånd. Det år synd att inte någon anna också deltog i alla tre varianterna. En blåsorkesters styrka ligger i att görra alltihopa och det tror jag att fler än vi är duktiga på.

Inför avmarsch på Olof Palmes Torg


Marsch över Slottstbron


The Stars & Stripes forever

Mitt nya liv (eller egentligen min nya livsstil) som jag började i augusti kröntes kvällen den 31 maj med att jag deltog i Blodomloppet. Ett stort steg för mig som egentligen inte tycker om att röra på mig. Det började med pulspass på ITRIM. Bättre kosthållning och nu som förberedelser terränglöpning. Detta kom jag igång med väldigt sent. Har bara hunnit ett pass på 2,5 km samt ett på 5 i förra veckan och ett på 5 denna vecka. Ingen av femmorna har jag lyckats springa utan stopp.

I Blodomloppet lyckades jag springa oavbrutet hela vägen in i mål. Jag hade till och med ork över för spurt de sista 150 metrarna. Sluttid ca 31 minuter. Det är jag jättenöjd med. Det gick inte så fort då tempot var ganska lågt och det var svårt att springa om övriga deltagare. (Faktiskt sprang jag om hela tiden och blev omsprungen av väldigt få)

Vilken placering jag fick är ointressant. Den enda jag tävlade mot var mig själv och möjligen klockan.